Lappudden från dåtid till nutid

 

Namnet Lappudden har sin förklaring av att samer i gångna tider rastade på udden när de färdades med sina renar från fjällen ner mot kusten efter den dåvarande samiska flyttled som gått via Lappkåteberget, förbi Lappudden ut över Vågfjärdens is via Prästön (tidigare kallad Svinön) och ut mot havet. Fjällsamernas vinterbete i Nordingrå varade vanligtvis mellan januari till mars, med ofta 6-8 veckors bete ute i yttre kustbandet. Denna led mynnar ut kring Rävsön respektive Bönhamn/Rotsidan. Detta har skett ända inpå början av

1900-talet, den senast kända flyttrajden från södra Vilhelmina utgick kring åren 1928. Då hade man gjort uppehåll med vinterbetet här något år, men åren kring förra sekelskiftet sägs att man kom varje vinter. Sedan mitten av 1600-talet pågick denna sorts nomadism. När samerna kom med sina renar var det minnesrika dagar för befolkningen. Man kunde få köpa renkött från renägarna som slaktade på platsen, och även varma renskinn såldes.

 

Vi vet dessutom att det från sent 1600- tal bodde lappar på Lappudden. Grunden efter deras lilla stuga finns fortfarande. Dessa samer är kända under benämningen sockenlappar och härstammar från en nomadsamisk befolkning som bofastgjordes genom myndigheternas beslut omkring 1730. Tidigare hade nomaderna strövat omkring i små enheter om 3-5 hushåll i de mellansvenka skogarna. De utnyttjade myr– och skogsmarker som betesområden åt sina små renhjordar som vallades med svarta spetshundar. Nomaderna bodde i tältkåtor och livnärde sig på renmjölkning, jakt och fångst.

 

Sockenlappar är kända från Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Hälsingland, Gästrikland och ett tiotal socknar i Dalarnas bergslag samt från några socknar i norra Uppland och var bofasta samer som fanns i varje socken. Uppteckningsmaterialet i folkminnesarkivet ger en utförlig bild av sockenlappens sysslor. De visar att sockenlapparnas funktion i stort sett motsvarade södra Sveriges rackare. De hade blivit tilldelade en jordbit av bönderna i byn där de kunde föda några djur. Några hade en eller flera renar. Deras uppgift var att avliva och flå hundar, katter och hästar samt verkställa snöpning på dessa. De fick behålla de avlivade djuren, även hästarna, eftersom bönderna inte åt hästkött. Samerna var duktiga på att tillverka korgar, rep, kvastar, vispar, kontar, såll, mjärdar, rep mm, som de sålde i bygden.

Även jakt var en viktig näringsgren som de bofasta lapparna ägnade sig åt. Denna sysselsättning var inte helt problemfri utan ledde ibland till konflikter med majoritetsbefolkningens representanter. Klagomål föranledde myndigheter till ökad kontroll av lapparna. Förteckning över bössinnehav från 1760-talet visade att så gott som samtliga sockenlapphushåll ägde gevär. Många sockenlappar har förövrigt kvarlevt i folktraditionen som ryktbara och skickliga jägare. Särskilt deras jakter på varg och björn uppskattades.

 

Under senare hälften av 1800-talet griper dock nya förändringar in på landsbygden. 

Hästslaktsfördomen börjar försvinna och bönderna lär sig att själv slakta sina hästar, det börjar t. o. m. bli en viss efterfråga på hästkött. Från städerna börjar allt fler industrivaror leta sig ut på landsbygden och ersätter korgar, hundfällar och annat hantverk som lapparna var inblandade i. Efterfrågan på sockenlapparnas varor och tjänster minskar och med det tvingas lapparna ut på nya arbetsmarknader. Någon anledning att vidmakthålla sockenlappgemenskapen finns inte längre och blandäktenskapen blir vanligare. Lapparna identifieras inte längre som lappar av omgivningen och benämningen försvinner ur kyrkböckerna. När man vid 1910 års folkräkning ännu anger några personer som lappar är det fråga om äldre personer som varit sockenlappar.

 

LAPPUDDENS HISTORIA UNDER TIDEN 1794 - 1835

 

Två familjers levnadsöden

1794 - 1821 Henrik Jonsson och Carin Olsdotter samt barnen Jonas, Magdalena och Henrik

 

1817 - 1835 Sven Norman och Magdalena Henriksdotter samt barnen Clemens, Henrik och Margareta.

 

1794 Bosätter sig Henrik Jonsson och Carin på Lappudden, de har en fyraårig dotter, Magdalena. Sonen Jonas föds på Lappudden (1794), Han blir endast ett år gammal. 1800 dör hustrun Carin, Henrik är nu ensam med barnen Magdalena 10 år och sonen Henrik 4 år.

 

1813 Sonen Henrik drunknar på Vågsfjärden.

 

1817 Kommer Sven Norman till Lappudden. Han hade tidigare efternamnet Clementsson.

 

1819 Gifter sig Sven Norman med Magdalena.

 

1821 får de en son, Clemens. Samma år dör Henrik Jonsson 69 år gammal.

Dödsorsak enligt kyrkboken, "ett olyckligt fall" . Nämnas kan att bouppteckningen efter Henrik ger en liten glimt av hans ägodelar. Han efterlämnade en gammal gårdsbynning och ett gethus, en tunna utsäde och några skinn. Men det som är intressantast är att han efterlämnade ett par glasögon och en psalmbok på det lapska språket och en lappflaska. Lappflaskan finns med i både Sven Normans och Magdalenas bouppteckning men inte psalmboken och glasögonen. Att kunna läsa var inte vanligt på den tiden eftersom det var långt före folkskolans inträde. Men troligtvis var denne sockenlapp läskunnig och behärskade det lapska språket.

 

1823 Får de en son till, Henrik som blir endast ett år, han dör i kikhosta.

 

1827 Får de en dotter, Margareta.

 

1829 Blir Magdalena ensam med barnen Clemens 8 år och Margareta 2 år.

Sven Norman dör i lungsot och blev då 44 år.

 

1835 Dör Magdalena 45 år gammal i feber. Hon efterlämnar barnen Clemens 14 år och Margareta 8 år, Vad bli det av barnen?

Margareta kommer till båtsman Öhman i Nordingrå Clemens får klara sig själv och lever till 1841. Han är då 20 år.

 

?

 

 

1940 köpte Nordingrå kommun området för rekreation. Lappudden hade då under många år varit ett jordbruk.

 

Från 1986 stod Friluftsfrämjandet för driften.

 

1997 bildades Lappuddens ekonomiska förening som består av tre ideella föreningar, Friluftsfrämjandet Höga Kusten, Friluftsfrämjandet Nyland samt Friluftsfrämjandet Ångermanlands Distriktsförbund. Till att börja med arrenderade föreningen anläggningen av Kramfors kommun. År 2000 köpte föreningen anläggningen. Hösten 2007 beslutade styrelsen att sälja anläggningen.

 

1 januari 2008 köptes så Lappudden av det privata företaget AGMA Forntid & Äventyr.

Agne Säterberg är född 1964 och uppvuxen i byn Vassnäs i Haverö församling som ligger i den västra delen av Ånge kommun i Medelpad  och Maria Blomster är född 1974 och uppvuxen i Södermanland i Nynäshamn och Haninge församlingar. Både Agne och Maria har i många år bott i Örnsköldsvik, och tillsammans har de barnen Tuvamy och Jasmine födda 2007 respektive 1998.

 

Om oss!

 

Vi har båda arbetat många år med turistisk och pedagogisk verksamhet på den rekonstruerade järnåldersgåden Gene fornby i Örnsköldsvik. Förutom guidningar och pedagogiskt arbete har vi även arbetat med forntida hantverkstekniker, allt från husbyggnationer till kolning, tjärbränning, smide, matlagning mm. Vi har arrangerat marknader, medeltidsdagar, musikfester, pubkvällar, sportlovsdagar och traditionsbundna offentliga arrangemang som t.ex. valborgsfirande.

 

I april 2005 startade vi företaget AGMA Forntid & Äventyr och har sedan dess arbetat med att utöka verksamheten med olika naturupplevelser för grupper och enskilda (fiske, kajakturer, vandringar mm.) När vi inte arbetat har vi sett oss omkring i världen och rest runt i många olika länder där vi träffat spännande och annorlunda kulturer. Vi har varit på bl.a. Nya Guinea, i Peru, Bolivia, Ecuador, Sulawesi, Borneo, Java, Bali, Egypten, Island, Grönland mm.

 

Drömmen om att få äga en egen anläggning har alltid funnits, därför kom försäljningen av Lappudden 2007 väldigt lägligt. Vi hoppas att tillsammans kunna driva Lappudden vidare och vidareutveckla denna fantastiska anläggning med mera aktiviteter och boende för både lokalbefolkning och turister.

 

Vårt motto är: ”Din upplevelse, vårt mål”

 

 

 

För information och bokning!

 

070-286 43 05 eller 070-625 07 83

info@lappudden.se

Lappuddens Historia.

Nordingrå, Höga Kusten